sugarcanes and ocelots

Jag går ut i snön och fotar trädens kamp för livet, jag går ut i snön och fotar vår kamp mot det svarta kalla nordmörkret.

Blir allt mer fascinerad över hur vi orkar igenom dessa stjärnlösa månader. Varma kläder och optimism räcker in i november men inte mycket längre. Och jag som kan leva på lite kvarvarande energi från den varma ekvatorsolen. Hur gör andra? Hur orkar man? Hur gör ni?

Jag vill ut igen, ut ur grådasset, ut ur skoltröttheten. Jag vill till saltöknen i Bolivia, högplatåerna i Argentina, till Påskön, San Francisco, Boston.

Jag vill ut till havet in i djungeln, vill sitta vid elden vid floden. Och jag vill så gärna träffa mina vänner, jag vill visa min flickvän allt detta. Jag vill ut i världen igen.

Hur orkar man?

Jag går ut i snön, jag fotar en bländvit värld, iskristaller, och långa blå skuggor. Jag går ut i snön och fotar hunden som leker, som inte vet något annat.

Och kanske är det just såhär enkelt. Det finns en skönhet i allt. Det finns en skönhet i svårmodet, vemodet, i den nordliga kylan och i det svarta svarta mörkret. Det finns en skönhet vildare, kärvare och starkare än vi förstår. Vi är vildare, kärvare och starkare än vi förstår.

När solen når täcket av snöflingor förvandlas hela trädgården till ett glittrande hav så bländande vackert att jag inte kan annat än le.

/Matilda.

jag ligger på golvet i lägenheten, lyssnar på hello saferide med öppna fönster.

You should have seen these brothers' freckles all over their pale bodies

And when they spoke they made you feel summer just broke through

nattens sista strålar i ansiktet innan morgonens tar vid en halvtimma senare. du har gått ut genom dörren, gardinerna slår försiktigt mot karmarna och jag tänker ingen känsla är som denna. ingen natt som sommarnatten. jag ska alltid minnas detta. i vinterns mörka nätter, i höstens gråa molnbankar. jag ska alltid minnas detta.

/Matilda

Och så har bloggen fått återuppstå litegrann. För att det är så viktigt. Det här är så viktigt. Ur Eva Dahlgrens Hur man närmar sig ett träd, sidan 154-155:

"Läser pressombudsmannens insändare i DN om den snuskige och homofobiske pingstpastorn Åke Greens eventuella fängelsedom för hets mot folkgrupp. Pressombudsmannen Olle Stenholm vill inte att han ska dömas. Han vill istället att han ska få bemöta sina påståenden om att sådana som jag tycker om att knulla med djur och barn i en fri och öppen debatt. Det är fint. Frihet är fint. Och inte ska man sätta folk i fängelse för sina åsikters skull. Jag hatar dina åsikter, men jag skulle kunna döda för att du ska få ha dem. Det är väl så det heter. Det är väl så det heter när de stora tänkarna slagit till och tänkt.

Pressombudsmannen har också tänkt. Men jag kan inte riktigt förstå varför det ska värnas så om yttrandefriheten så fort det handlar om homosexuella. Just när det gäller oss så är yttrandefriheten alltid mer värd. 'Det är den obekväma, obehagliga opinionsbildningen som måste skyddas av staten', säger pressombudsmannen. 'Yttrandefriheten är inte till för diverse maktcentra. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som tillhör varje individ. Den existerar inte för kollektiva intressen som riksdagen välvilligt månar om.' Enligt detta resonemang måste i så fall hela lagen strykas. Och rätten att hetsa folkgrupper på grund av ras och hudfärg, etniskt och nationellt ursprung och tro måste i så fall också bli helt laglig. Nazistsymboler måste tillåtas och affärsinnehavares rätt att hindra romer att handla i butiken likaså. För inte kan han väl mena att det bara är vi homosar som ska hålla frihetsdebatten igång. Inte kan han väl mena att det är vi som ska hålla yttrandefriheten levande. Inte är det väl bara vi som ska tillåtas att hånas och misshandlas och dödas. Eller?

Jag kan inte riktigt förstå det här. Vi har lagar för att man inte ska kunna gå in i mitt hem och ta min tv. Det är inte tillåtet. Varför är det så svårt att ha en lag som säger att det inte är tillåtet att ta sig in till mig och stjäla min värdighet. Är tv:n mer värd? Är det så? Är det ett sådant samhälle vi byggt? Där min tv och stereo är mer värda än jag själv. Är det den friheten vi byggt? Är det frihet per definition av den moderna människan?

Jag hatar dina åsikter som inskränker min och andra människors frihet att vara som vi vill, att leva i detta samhälle på lika villkor. Jag tänker inte döda för att du ska få ha dem. Jag tänker visa våra barn och resten av samhället att det är skadligt att föra dem vidare. Vi måste lära oss ett annat sätt att tänka."

Hennes och min kärlek.

/Matilda

Vi vandrar över vindsvepta vidder. Glömda landskap där naturen ännu tillåts härska fritt. Här uppe är vi i det vildas händer. En blå himmel i irisspegeln, en storm bakom nästa berg. Tystnaden är så påtaglig att den blir öronbedövande. Plötsligt en svart kolibri framför oss - den försvinner lika fort. Vi är små små barn i en vidunderlig värld. En väldig kupa av himmel och moln över oss, vart än vi ser. Endast en svarttaggig bergskam i horisonten. Som en vågbrytare mot det stora blå.

/Matilda

If you are a dreamer, come in.
If you are a dreamer, a wisher, a liar,
a hoper, a prayer, a magic bean buyer...
if you are a pretender, come sit by my fire
for we have some flax, golden tales to spin.
come in... come in.

- Shel Silverston




Idag, efter ännu en underbar frukost, lämnade vi vårt mysiga hostel Magic Bean. Det var inte utan att vi kände oss lite som förrädare när vi flyttade till ett billigare, ett kvarter bort.
Men vi har lovat att återvända.

/Matilda